18:02:47
Rädda mig!
Här kommer 4 delar av Rädda mig, tror det blir en eller två delar till sen är den slut.
Del 4.
Jag kunde inte somna om, så jag låg där på bänken och titta ut över vattnet. Jag är väldigt fascinerad av havet, tänk att något så ointressant kan vara så fascinerande, jag hade sett på tv någon gång att vattnet har en stor påverkan på klimatet och för länge sen innan dinosauriena fanns så hände något havet, jag tror att dom sa att undervattensströmarna slutade röra sig och då bildades en giftig gas som åkte upp i luften och dödade allt. De berättade även att det fanns en sjö i USA som har det giftet i sig längst ner på botten typ så där 20 meter under ytan. Jag tyckte det var intressant så enda sen jag såg det så har jag tyckt att havet har varit fascinerande. Det är så fridfullt också. Jag avbröts från mitt tänkade när jag hörde två röster närmade sig, det var två killar, den ena rösten kännde jag igen fast jag inte hade hört den så mycket, det var Bills röst. Jag satte mig upp och tittade bakåt mot dom.
- Hej, sa Bill och log. Den andra killen sa också hej. jag log som svar och vände mig om.
- Det här är min tvilling bror Tom, sa han när dom kommit närmare. Jag vek ihop filten och la ner den i väskan.
- Har du sovit här i natt med? frågade Bill när han satte sig bredvid mig.
- Nej, jag kom hit i morse på grund av en sak, sa jag och tog fram mobilen och titta vad klockan var, den slog precis över till tio över elva, tiden hade bara sprungit iväg.
- På grund av vad? frågade Tom, jag skaka bara på huvudet och sucka.
- Det gjorde inget att jag tog med honom va? frågade Bill och log sitt söta leende.
- Nej då, sa jag och log tillbaka
- Jag ville att han skulle få se den här fina platsen, fortsatte han efter jag svarat, mitt leende dog och jag titta ut mot vattnet.
- Och så ville jag träffa dig, lade Tom till, han måste sett att jag slutade le.
- Bill berätta att han träffa en snygg tjej och då måste jag ju få veta vem det är, fortsatte han direkt efter, Bill titta ner i marken och det såg ut som han rodna. Bilder från igår svepte förbi snabbt i huvudet på mig och en tår letade sig ut genom ena ögat, denna gång brydde jag mig inte om att någon såg.
- Vad är det? frågade dom båda chockat. Jag skakade på huvudet som svar, dom titta på varandra och rykte på axlarna. Någons mage kurrade och inte var den min denna gång, jag titta på killarna och Tom började skratta och Bill bara log.
- Någon som är hungrig? frågade jag och titta på Bill.
- Det var inte jag men ja, jag är också hungrig, sa han och vi både tittade mot Tom som fortfarande skrattade. Vi bestämde oss för att gå ner på stan för att äta något onyttigt, det var killarnas idé.
Väl nere gick vi in på någon ställe där man kunde äta pizza eller kebab, dom två beställde en varsin stor flottig pizza medans jag beställde en kebabrulle med bara vit sås och utan lök, tomat och sån där grön stark sak på, och så ville jag ha mycket sallade.
- Vad vill du ha att dricka, sa BIll när vi satt oss vid ett bord.
- Vatten, sa jag och log, han reste sig upp och titta på Tom
- Cola, svara Tom som om han hade läst Bills tankar. Han nickade och gick och hämtade det åt oss. Det tog inte så lång tid för maten att komma in till oss och vi åt under tystnad, det märktes att vi var hungriga, jag som bara ätit en banan på två dagar vräkte i mig allt på tio minuter. När jag va klar lutade jag mig bakåt och väntade på att dom skulle äta klart.
- Vill du ha, sa Bill och sträkte fram en bit pizza, jag tog emot den och börja tugga i mig den, det var väldigt gott.
- Jag orkar inge mer, vill du ha resten, sa han och sköt fram tallriken, jag tog emot den och log tacksamt, han måste förståt att jag fortfarande var hungrig.
- Vi ska åka iväg imorgon, jag tänkte fråga om du ville följa med? frågade Bill utan att ta blicken ifrån mig.
- Vart ska ni? frågade jag med munnen full med mat.
- Ut på turné i hela Europa, sa Tom, jag titta med stora ögon på dom båda, nu vet jag vart jag kännde igen dom i från.
- Ni är tvillingarna från Tokio Hotel va? Tom nicka till svar och jag titta på dom med ännu större ögon.
- Vill du? frågade Bill efter ett tag.
Del 5.
Jag fick inga ord ur munnen så jag bara nickade utan att sluta titta på dom med stora ögon.
- Vilken tid åker vi imorgon? fick jag ur mig efter ett stunds nickande.
- Tidigt på morgonen, så det skulle va bra om du sov hos oss, sa Bill och små log.
- Jag vet att det låter konstigt att vi vill att du sover hos oss eftersom vi inte känner dig men det skulle vara bättre om alla var sammlade på ett ställe, lade Tom till direkt efter. Det här är en dröm, det kan omöjligt vara sant tänkte jag.
- Ja, men det är ju smart, men då måste jag hem och packa lite saker, kan ni följa med? dom sista orden var knappt hörbara. Vi satt kvar en stund efter vi hade ätit klart och prata, dom berätta lite saker om turnén och så lite om dom. Men när det kom till att prata om mig så byte jag bara samtalsämne.
- Ska vi gå? fråga jag efter tredje gången dom fråga om jag kunde berätta lite om mig. Dom nicka båda två, vi reste på oss och gick ut. Det hade regnat lite medans vi suttit där inne så marken va lite blöt. Vi styrde stegen mot mitt hus.
Framför oss stod huset och bilen var hemma. Jag titta osäkert på Bill och Tom, en suck lämna min mun och deras blickar hamnade på mig. Jag öppnade dörren och förvänta mig att dom skulle bråka, men det var helt tyst, ärligt talat så är deras skrik mycket bättre att komma hem till än denna tystnaden som är mer skrämande för man vet aldrig vad som lurar bakom hörnet. Jag gick in och tog av mig skorna, Bill och Tom gjorde samma sak. Jag börja smyga mig upp för trapporna, killarna titta på varandra och börja smyga dom med utan att veta varför. Jag öppna dörren till mitt rumm och släppte in killarna, innan jag stängde titta jag så ingen hade sätt oss. Jag stängde snabbt och låste. En till suck lämna min mun och jag sunk ner på golvet lutande mott dörren. Jag hörde fotsteg utanför dörren och höl andan, jag visa ett tecken mot Bill och Tom som satt på min säng att dom skulle vara tysta. Stegen gick förbi och försvann, jag reste mig upp och tog ut en stor resväska och la ner massa kläder och lite andra saker som jag kunde ha med mig.
- Är det något mer jag måste ha med? viskade jag och titta på Bill
- Tandborste och sånt, men annars tror jag inte det. viskade han tillbaka
- Det tänkte jag köpa, viskade jag och stängde igen locket och drog igen dragkedjan. Jag öppna den lilla väskan jag alltid hade med mig och titta om det fanns något där jag kunde ta ut eller någt som fattades, men allt fanns där.
- Varför måste vi va så tysta, viskade Tom som inte hade sagt ett ord sen vi kom in.
- Jag kan inte berätta det för er nu, någon annan gång, viska jag tillbaka och gick mot dörren och lyssna om någon var där ute, men det var helt tyst, tyvärr. Jag låste försiktigt upp och öppna dörren. Ett huvud dök upp vid trappan och jag stägnde dörren och låste. Jag titta på Bill och Tom som tittade på varandra, jag gick och satte mig bredvid dom.
- Ni måste gå ut genom fönstret, viskade jag
- Men vi är ju på andra våningen, viskade Tom tillbaka
- Jag vet, men det finns en vattenränna bredvid som jag brukar åka ner för, sa jag och peka mot fönstret. Hantaget ryckte till och vi alla titta snabt mot dörren, utan att fråga mer åkte dom ner för rännan och jag kasta ut mina saker.
- Gå och sätt er vid bänken som du och jag träffades första gången Bill, sa jag och titta på hantaget som rörde sig för fullt. Jag tog ett djupt andetag och låste upp och sprang mot fönstert. Dörren flög upp och pappa kom in.
Del 6.
Jag vände mig om och såg hans arga minn och hoppade rakt ut genom fönstret, jag reste mig upp och börja springa till Bill och Tom. Räddslan hade tagit över så att jag glömde bort att jag var inne på mitt rum på andra våningen och när jag landade så vrika jag till foten men jag hann inte reagera på att det gjorde ont fören jag satte mig på bänken, där bara Bill satt utan mina saker.
- Vart är mina saker och Tom, sa jag helt anfod när jag satte mig på bänken bredvid honom.
- Hämtar bilen så vi kan åka till Gustav eller Georg nu på engång, men vi ska börjar gå längst vägen och möter Tom, sa han och vi reste oss upp, jag dusta ner på bänken igen, Bill titta konstig på mig.
- Jag hoppa rakt ut genom fönstret och gjorde tydligen illa foten, jag kom på en sak. sa jag och titta upp mot honom.
- Vad?
- Våra skor står kvar i hallen, sa jag och log
- Nej, Tom är en bra inbrotttjuv så han smög in och tog dom. sa han och hjälpte mig upp och vi började gå. Bakom oss hörde vi en dörr som slog i väggen, vi titta snabbt mot mitt hus och sedan på varandra och började springa där ifrån. En bil tvärnita framför oss och Bill öppnade dörren och vi hopade in. Jag låste dörrarna och pappa kom och började rycka i dom.
- Kör, sa jag till Tom som satte foten på gasen och körde därifrån.
- Du måste berätta föt oss nu. sa Bill när vi kommit ut på motorvägen. Jag nickade och titta ner på mina foter, den högra gjorde ont så fort jag försökte röra på den.
- Jag kan inte röra min fot, sa jag men fick inge svar.
- Jag ska berätta men inte nu, fortsatte jag efter ett tag
- Tom, åkt till sjukhuset, sa Bill och nickade mot mig som svar till det jag sa.
Väl frame på sjukhuset fick vi träffa en sjuksköterska ganska så fort och hon tittade på min fot.
- Du har stukat den rejält, försök att inte stödja så jätte mycket på den, sa hon och sen lät hon oss gå. Bill gick bredvid mig så jag kunde stödja mig på honom, vi hoppade i bilen och åkte raka vägen hem till deras hus. Jag väntade i bilen på att dom skulle hämta det dom skulle ha med sig. Bill Slängde in en liten väskan i bakluckan och hoppade in bredvid mig i bilen.
- Är det de ända du ska ha med dig? frågade jag honom när han satt sig till rätta.
- De andra sakerna är redan i vår buss, sa han och log mot mig, han böjde sig sakta fram och våra läppar var några millimeter från att nuddas, bildörren smäldes igen och Tom harklade sig lite. Vi drog oss ifrån varandra och tittade ut genom en varsin bilruta.
- Ursäkta att jag störde, sa Tom och man kunde nästan höra hur han log för sig själv. Han startade bilen och den började rulla. Jag tittade inte mot Bill på den lilla biten till Gustav, men jag kände hans blick bräna i nacken på mig. Gustav stod redan ute och väntade på oss, någon av killarna hade väl ringt och sagt att vi var på väg, han slängde in en väska i baklukan som både Bill och Tom hade gjort innan. Gustav satte sig där fram bredvid Tom och vi började rulla igen.
När vi kom fram till Georg hoppade alla ur bilen och tog sina väskor och slängde in dom i bussen som stod framför huset. Vi gick in i huset Georg bode i och satte oss framför tv och väntade på att vi skulle åka. Jag satt mellan Bill och Tom i den stora soffan och Gustav och Georg satt i fotöljerna som stod på en varsin sida av soffan. Jag tittade på Bill och våra blickar mötes, han log mot mig och tittade sedan på tv igen, den var något tråkigt humor program som Georgs tittade på innan vi kom.
Del 7.
Jag reste mig upp och gick därifrån.
- Vart finns toaletten? vände jag mig om i dörrhålet och frågade, ingen reaktion från någon av dom, så jag frågade igen men lite högre denna gång.
- Vad sa du? sa Bill och vände sitt huvud emot mig.
- Vart finns toaletten? sa jag en engång, han reste sig upp och gick mot mig
- kom så visar jag dig, han tog min hand och började gå upp för trappan, jag drog bort min hand och följde efter. När vi kom upp till andra våningen pekade han på en dörr längre bort i koridoren.
- Där, sa han och gick ner igen. Jag gick in och låste efter mig, jag satte mig på toan och gjorde det jag skulle. När jag var klar spolade jag och gick fram till handfatet och tvätade händerna, jag undvek att möta mitt ansikte i spegeln, det knackade på dörren och jag frös till is.
- Det är Bill, får jag komma in, vill säga en sak till dig, hördes hans lugna röst på andra sidan, jag gick fram till dörren och låste upp, han öppnade dörren och gick in och låste.
- Jag tror jag tycker om dig, sa han och log sitt söta leende.
- Tror? sa jag och höjde ögonbryna
- Ne, jag vet att jag tycker om dig, jag vet att vi inte känner varandra men du verkar vara en underbar person, sa han och hans kinder började färgas lite, jag sa inget utan bara stod där.
- Vill du berätta nu? frågade han osäkert efter vi ståt och tittat på varandra ett tag, jag skulle precis börja berätta när det knackade, Bill som stod vid dörren öppnade.
- Vi ska åka nu, sa Tom och gick där i från, det hade blivit ändrat, istället för att åka på morgonen skulle vi åkte nu på kvällen.
- Jag berättar någon annan gång, sa jag gick ner, Bill kom ner några minuter efter mig.
- Vad gjorde ni inne på toaletten då? frågade Tom när han såg oss, jag gick bara förbi honom och ignorera det han sa.
- Pratade,sa Bill och gick förbi han med. Alla hoppade in i bussen och sedan åkte vi därifrån.
4 Månader senare.
Jag vakna upp i ett hotel rum i frankrike, sista landet som killarna ska ha konsert i. Jag hade vart med killarna i fyra månader, det har vart skönt att få vart borta från allt hemma, och jag hade fortfarande inte berättat för Bill, varje gång vi försökt setta oss ner så jag fick berätta har något kommit i mellan. Det knacka på dörren, jag kasta motvilligt av mig täcket och satte på mig en morgonrock. Med trötta steg gick jag och öppnade dörren där Tom och Bill stod och väntade på att få komma in, deras ansikten lös som en sol på en blå himmel.
- I morgon är det sista konserten sen får vi åka hem och förhoppningsvis ha lite semester, sa Tom och titta på sin bror och sken upp änu mer. Jag tittade på dom med en tröt blick och la mig i sängen under täcket med morgonrocken på.
- Vi vet att du inte vill hem Vera, Sa Tom och satte sig i sängen. Båda hade blivit alvarliga nu och deras glada ansikten som dom hade nys var som bort blåsta. Jag satte mig upp och lutade ryggen mot väggen sängen stod mot.
- Tom får jag och Vera prata med varandra nu när vi vet att vi inte kommer bli störda, sa Bill och tittade bedjade på sin bror, Tom nickade och lämade oss i tystnaden. Äntligen var vi ensama och kunde prata, men inga ord lämna våra munar på flera minuter.
- Vill du berätta nu, sa Bill efter vad som kändes som en evighets tystnad. jag nickade och andades tungt in och ut en gång innan jag började.
- Vart ska jag börja, sa jag och tänkte en stund.
- Ta från när det började, vi har tid på oss. Vi ska inte göra något på heladagen, sa han med en lugn röst.
- Okej, när jag var 4 år lämnade min riktiga pappa mig och mamma för någon rik affärskvinna, mamma började röka och supa mer och mer allt efter tiden gick. När jag var 6 år träffade hon min låsas pappa som abdopterade mig så jag skulle slippa vara utan en pappa, ibörjan var han jätte snälla och jag fick saker av honom helatiden, då viste jag inte att sakerna var stulna. När jag var 8 började mamma och "pappa" bråka väldigt mycke. så från när jag vart 8 har dom inte brytt sig om mig, aldrig firat mina födesledagar eller någon högtid överhuvudtaget, när jag var 9 började pappa slå mig, en tår ran ner för min kind och Bill som var helt chokad flyttade sig närmare mig för att trösta mig.
- Vad hämskt, fick han fram tillslut.
- Det är inte allt, sa jag mellan snyftningarna. Jag torka bort några tår och harklade mig så jag kunde fortsätta.
- Till en början var det bara något slag någon gång i veckan, mamma och "pappa" började bråka varje dag och slagen blev bara fler och fler. Mamma märkte så klart inte att han slog mig, eller rättare sagt hon blunda för det, jag fick ofta laga mat själv, om det fanns något hemma. Några veckor efter jag fyllt elva, bråkade dom helatiden, varje minut varje sekund. Under den tiden när dom bråka som mäst blev jag misshandlad av både, av "pappa" fysiskt och av mamma psykist. En dag när dom bråkat åkte mamma iväg och "pappa" var ensam kvar i huset med mig, han kom upp på mitt rumm och börja slå mig, han kasta först in mig i väggen och sen ner i sängen. Han kläde av mig och våldtog mig. jag var bara 12 år då. och så har det hållt på tills nu. När jag fylde 14 lärde jag mig att komma undan det mästa men det hände ändå alltid för eller senare. Nu när jag är 17 vet jag vad jag ska göra, jag ser dom olika signalerna som betyder olika saker. Det sista orden var knappt förståliga eftersom jag börja gråt. Bill sa inget, jag kunde se på hela honom hur chokad han var. Vi satt där ett tag tills det knackade på dörren och Toms röst hördes utanför.
- Vi ska gå och äta, ska ni följa med. Jag nickade och Bill reste sig up och gick mot dörren och öppnade men släppte inte in honom.
- Vi följer med men vänta några minuter bara. Tom måste ha sätt Bills chokade min föra han nickade bara och sa att dom väntade nere vid lobbyn på oss.
Jag gick in till badrummet för att skölja ansiktet med lite vatten för att får bort de röda runt ögonen, hjälpte inte så mycket men det var värt ett försök. Jag öppnade näsesären och rota runt efter min maskara, när jag hittatde den målade jag på ett lager på mina långa ögonfransar så jag inte skulle se ut som ett lik, tog upp solpudret och puderborsten som hade hamnat längst upp efter allt rotande, satte på lite puder på kindern. Jag la ner sakerna i näsesären och tittade mig i spegeln innan jag gick ut där ifrån. Bill satt på sängen och väntade.
- Ska vi gå ner? frågade han, jag nickade bara som svar. Vi gick ut från rummet och mot hissarna, jag tryckte på knappen och det tog bara några sekuder för hissen att komma, vi klev in i hissen och åkte ner under tystnad. När vi kom ner hade dom andra redan hitat ett ställa där vi skulle äta, det låg bara på andra sidan gatan så det gick fort att ta sig dit.
Del 4.
Jag kunde inte somna om, så jag låg där på bänken och titta ut över vattnet. Jag är väldigt fascinerad av havet, tänk att något så ointressant kan vara så fascinerande, jag hade sett på tv någon gång att vattnet har en stor påverkan på klimatet och för länge sen innan dinosauriena fanns så hände något havet, jag tror att dom sa att undervattensströmarna slutade röra sig och då bildades en giftig gas som åkte upp i luften och dödade allt. De berättade även att det fanns en sjö i USA som har det giftet i sig längst ner på botten typ så där 20 meter under ytan. Jag tyckte det var intressant så enda sen jag såg det så har jag tyckt att havet har varit fascinerande. Det är så fridfullt också. Jag avbröts från mitt tänkade när jag hörde två röster närmade sig, det var två killar, den ena rösten kännde jag igen fast jag inte hade hört den så mycket, det var Bills röst. Jag satte mig upp och tittade bakåt mot dom.
- Hej, sa Bill och log. Den andra killen sa också hej. jag log som svar och vände mig om.
- Det här är min tvilling bror Tom, sa han när dom kommit närmare. Jag vek ihop filten och la ner den i väskan.
- Har du sovit här i natt med? frågade Bill när han satte sig bredvid mig.
- Nej, jag kom hit i morse på grund av en sak, sa jag och tog fram mobilen och titta vad klockan var, den slog precis över till tio över elva, tiden hade bara sprungit iväg.
- På grund av vad? frågade Tom, jag skaka bara på huvudet och sucka.
- Det gjorde inget att jag tog med honom va? frågade Bill och log sitt söta leende.
- Nej då, sa jag och log tillbaka
- Jag ville att han skulle få se den här fina platsen, fortsatte han efter jag svarat, mitt leende dog och jag titta ut mot vattnet.
- Och så ville jag träffa dig, lade Tom till, han måste sett att jag slutade le.
- Bill berätta att han träffa en snygg tjej och då måste jag ju få veta vem det är, fortsatte han direkt efter, Bill titta ner i marken och det såg ut som han rodna. Bilder från igår svepte förbi snabbt i huvudet på mig och en tår letade sig ut genom ena ögat, denna gång brydde jag mig inte om att någon såg.
- Vad är det? frågade dom båda chockat. Jag skakade på huvudet som svar, dom titta på varandra och rykte på axlarna. Någons mage kurrade och inte var den min denna gång, jag titta på killarna och Tom började skratta och Bill bara log.
- Någon som är hungrig? frågade jag och titta på Bill.
- Det var inte jag men ja, jag är också hungrig, sa han och vi både tittade mot Tom som fortfarande skrattade. Vi bestämde oss för att gå ner på stan för att äta något onyttigt, det var killarnas idé.
Väl nere gick vi in på någon ställe där man kunde äta pizza eller kebab, dom två beställde en varsin stor flottig pizza medans jag beställde en kebabrulle med bara vit sås och utan lök, tomat och sån där grön stark sak på, och så ville jag ha mycket sallade.
- Vad vill du ha att dricka, sa BIll när vi satt oss vid ett bord.
- Vatten, sa jag och log, han reste sig upp och titta på Tom
- Cola, svara Tom som om han hade läst Bills tankar. Han nickade och gick och hämtade det åt oss. Det tog inte så lång tid för maten att komma in till oss och vi åt under tystnad, det märktes att vi var hungriga, jag som bara ätit en banan på två dagar vräkte i mig allt på tio minuter. När jag va klar lutade jag mig bakåt och väntade på att dom skulle äta klart.
- Vill du ha, sa Bill och sträkte fram en bit pizza, jag tog emot den och börja tugga i mig den, det var väldigt gott.
- Jag orkar inge mer, vill du ha resten, sa han och sköt fram tallriken, jag tog emot den och log tacksamt, han måste förståt att jag fortfarande var hungrig.
- Vi ska åka iväg imorgon, jag tänkte fråga om du ville följa med? frågade Bill utan att ta blicken ifrån mig.
- Vart ska ni? frågade jag med munnen full med mat.
- Ut på turné i hela Europa, sa Tom, jag titta med stora ögon på dom båda, nu vet jag vart jag kännde igen dom i från.
- Ni är tvillingarna från Tokio Hotel va? Tom nicka till svar och jag titta på dom med ännu större ögon.
- Vill du? frågade Bill efter ett tag.
Del 5.
Jag fick inga ord ur munnen så jag bara nickade utan att sluta titta på dom med stora ögon.
- Vilken tid åker vi imorgon? fick jag ur mig efter ett stunds nickande.
- Tidigt på morgonen, så det skulle va bra om du sov hos oss, sa Bill och små log.
- Jag vet att det låter konstigt att vi vill att du sover hos oss eftersom vi inte känner dig men det skulle vara bättre om alla var sammlade på ett ställe, lade Tom till direkt efter. Det här är en dröm, det kan omöjligt vara sant tänkte jag.
- Ja, men det är ju smart, men då måste jag hem och packa lite saker, kan ni följa med? dom sista orden var knappt hörbara. Vi satt kvar en stund efter vi hade ätit klart och prata, dom berätta lite saker om turnén och så lite om dom. Men när det kom till att prata om mig så byte jag bara samtalsämne.
- Ska vi gå? fråga jag efter tredje gången dom fråga om jag kunde berätta lite om mig. Dom nicka båda två, vi reste på oss och gick ut. Det hade regnat lite medans vi suttit där inne så marken va lite blöt. Vi styrde stegen mot mitt hus.
Framför oss stod huset och bilen var hemma. Jag titta osäkert på Bill och Tom, en suck lämna min mun och deras blickar hamnade på mig. Jag öppnade dörren och förvänta mig att dom skulle bråka, men det var helt tyst, ärligt talat så är deras skrik mycket bättre att komma hem till än denna tystnaden som är mer skrämande för man vet aldrig vad som lurar bakom hörnet. Jag gick in och tog av mig skorna, Bill och Tom gjorde samma sak. Jag börja smyga mig upp för trapporna, killarna titta på varandra och börja smyga dom med utan att veta varför. Jag öppna dörren till mitt rumm och släppte in killarna, innan jag stängde titta jag så ingen hade sätt oss. Jag stängde snabbt och låste. En till suck lämna min mun och jag sunk ner på golvet lutande mott dörren. Jag hörde fotsteg utanför dörren och höl andan, jag visa ett tecken mot Bill och Tom som satt på min säng att dom skulle vara tysta. Stegen gick förbi och försvann, jag reste mig upp och tog ut en stor resväska och la ner massa kläder och lite andra saker som jag kunde ha med mig.
- Är det något mer jag måste ha med? viskade jag och titta på Bill
- Tandborste och sånt, men annars tror jag inte det. viskade han tillbaka
- Det tänkte jag köpa, viskade jag och stängde igen locket och drog igen dragkedjan. Jag öppna den lilla väskan jag alltid hade med mig och titta om det fanns något där jag kunde ta ut eller någt som fattades, men allt fanns där.
- Varför måste vi va så tysta, viskade Tom som inte hade sagt ett ord sen vi kom in.
- Jag kan inte berätta det för er nu, någon annan gång, viska jag tillbaka och gick mot dörren och lyssna om någon var där ute, men det var helt tyst, tyvärr. Jag låste försiktigt upp och öppna dörren. Ett huvud dök upp vid trappan och jag stägnde dörren och låste. Jag titta på Bill och Tom som tittade på varandra, jag gick och satte mig bredvid dom.
- Ni måste gå ut genom fönstret, viskade jag
- Men vi är ju på andra våningen, viskade Tom tillbaka
- Jag vet, men det finns en vattenränna bredvid som jag brukar åka ner för, sa jag och peka mot fönstret. Hantaget ryckte till och vi alla titta snabt mot dörren, utan att fråga mer åkte dom ner för rännan och jag kasta ut mina saker.
- Gå och sätt er vid bänken som du och jag träffades första gången Bill, sa jag och titta på hantaget som rörde sig för fullt. Jag tog ett djupt andetag och låste upp och sprang mot fönstert. Dörren flög upp och pappa kom in.
Del 6.
Jag vände mig om och såg hans arga minn och hoppade rakt ut genom fönstret, jag reste mig upp och börja springa till Bill och Tom. Räddslan hade tagit över så att jag glömde bort att jag var inne på mitt rum på andra våningen och när jag landade så vrika jag till foten men jag hann inte reagera på att det gjorde ont fören jag satte mig på bänken, där bara Bill satt utan mina saker.
- Vart är mina saker och Tom, sa jag helt anfod när jag satte mig på bänken bredvid honom.
- Hämtar bilen så vi kan åka till Gustav eller Georg nu på engång, men vi ska börjar gå längst vägen och möter Tom, sa han och vi reste oss upp, jag dusta ner på bänken igen, Bill titta konstig på mig.
- Jag hoppa rakt ut genom fönstret och gjorde tydligen illa foten, jag kom på en sak. sa jag och titta upp mot honom.
- Vad?
- Våra skor står kvar i hallen, sa jag och log
- Nej, Tom är en bra inbrotttjuv så han smög in och tog dom. sa han och hjälpte mig upp och vi började gå. Bakom oss hörde vi en dörr som slog i väggen, vi titta snabbt mot mitt hus och sedan på varandra och började springa där ifrån. En bil tvärnita framför oss och Bill öppnade dörren och vi hopade in. Jag låste dörrarna och pappa kom och började rycka i dom.
- Kör, sa jag till Tom som satte foten på gasen och körde därifrån.
- Du måste berätta föt oss nu. sa Bill när vi kommit ut på motorvägen. Jag nickade och titta ner på mina foter, den högra gjorde ont så fort jag försökte röra på den.
- Jag kan inte röra min fot, sa jag men fick inge svar.
- Jag ska berätta men inte nu, fortsatte jag efter ett tag
- Tom, åkt till sjukhuset, sa Bill och nickade mot mig som svar till det jag sa.
Väl frame på sjukhuset fick vi träffa en sjuksköterska ganska så fort och hon tittade på min fot.
- Du har stukat den rejält, försök att inte stödja så jätte mycket på den, sa hon och sen lät hon oss gå. Bill gick bredvid mig så jag kunde stödja mig på honom, vi hoppade i bilen och åkte raka vägen hem till deras hus. Jag väntade i bilen på att dom skulle hämta det dom skulle ha med sig. Bill Slängde in en liten väskan i bakluckan och hoppade in bredvid mig i bilen.
- Är det de ända du ska ha med dig? frågade jag honom när han satt sig till rätta.
- De andra sakerna är redan i vår buss, sa han och log mot mig, han böjde sig sakta fram och våra läppar var några millimeter från att nuddas, bildörren smäldes igen och Tom harklade sig lite. Vi drog oss ifrån varandra och tittade ut genom en varsin bilruta.
- Ursäkta att jag störde, sa Tom och man kunde nästan höra hur han log för sig själv. Han startade bilen och den började rulla. Jag tittade inte mot Bill på den lilla biten till Gustav, men jag kände hans blick bräna i nacken på mig. Gustav stod redan ute och väntade på oss, någon av killarna hade väl ringt och sagt att vi var på väg, han slängde in en väska i baklukan som både Bill och Tom hade gjort innan. Gustav satte sig där fram bredvid Tom och vi började rulla igen.
När vi kom fram till Georg hoppade alla ur bilen och tog sina väskor och slängde in dom i bussen som stod framför huset. Vi gick in i huset Georg bode i och satte oss framför tv och väntade på att vi skulle åka. Jag satt mellan Bill och Tom i den stora soffan och Gustav och Georg satt i fotöljerna som stod på en varsin sida av soffan. Jag tittade på Bill och våra blickar mötes, han log mot mig och tittade sedan på tv igen, den var något tråkigt humor program som Georgs tittade på innan vi kom.
Del 7.
Jag reste mig upp och gick därifrån.
- Vart finns toaletten? vände jag mig om i dörrhålet och frågade, ingen reaktion från någon av dom, så jag frågade igen men lite högre denna gång.
- Vad sa du? sa Bill och vände sitt huvud emot mig.
- Vart finns toaletten? sa jag en engång, han reste sig upp och gick mot mig
- kom så visar jag dig, han tog min hand och började gå upp för trappan, jag drog bort min hand och följde efter. När vi kom upp till andra våningen pekade han på en dörr längre bort i koridoren.
- Där, sa han och gick ner igen. Jag gick in och låste efter mig, jag satte mig på toan och gjorde det jag skulle. När jag var klar spolade jag och gick fram till handfatet och tvätade händerna, jag undvek att möta mitt ansikte i spegeln, det knackade på dörren och jag frös till is.
- Det är Bill, får jag komma in, vill säga en sak till dig, hördes hans lugna röst på andra sidan, jag gick fram till dörren och låste upp, han öppnade dörren och gick in och låste.
- Jag tror jag tycker om dig, sa han och log sitt söta leende.
- Tror? sa jag och höjde ögonbryna
- Ne, jag vet att jag tycker om dig, jag vet att vi inte känner varandra men du verkar vara en underbar person, sa han och hans kinder började färgas lite, jag sa inget utan bara stod där.
- Vill du berätta nu? frågade han osäkert efter vi ståt och tittat på varandra ett tag, jag skulle precis börja berätta när det knackade, Bill som stod vid dörren öppnade.
- Vi ska åka nu, sa Tom och gick där i från, det hade blivit ändrat, istället för att åka på morgonen skulle vi åkte nu på kvällen.
- Jag berättar någon annan gång, sa jag gick ner, Bill kom ner några minuter efter mig.
- Vad gjorde ni inne på toaletten då? frågade Tom när han såg oss, jag gick bara förbi honom och ignorera det han sa.
- Pratade,sa Bill och gick förbi han med. Alla hoppade in i bussen och sedan åkte vi därifrån.
4 Månader senare.
Jag vakna upp i ett hotel rum i frankrike, sista landet som killarna ska ha konsert i. Jag hade vart med killarna i fyra månader, det har vart skönt att få vart borta från allt hemma, och jag hade fortfarande inte berättat för Bill, varje gång vi försökt setta oss ner så jag fick berätta har något kommit i mellan. Det knacka på dörren, jag kasta motvilligt av mig täcket och satte på mig en morgonrock. Med trötta steg gick jag och öppnade dörren där Tom och Bill stod och väntade på att få komma in, deras ansikten lös som en sol på en blå himmel.
- I morgon är det sista konserten sen får vi åka hem och förhoppningsvis ha lite semester, sa Tom och titta på sin bror och sken upp änu mer. Jag tittade på dom med en tröt blick och la mig i sängen under täcket med morgonrocken på.
- Vi vet att du inte vill hem Vera, Sa Tom och satte sig i sängen. Båda hade blivit alvarliga nu och deras glada ansikten som dom hade nys var som bort blåsta. Jag satte mig upp och lutade ryggen mot väggen sängen stod mot.
- Tom får jag och Vera prata med varandra nu när vi vet att vi inte kommer bli störda, sa Bill och tittade bedjade på sin bror, Tom nickade och lämade oss i tystnaden. Äntligen var vi ensama och kunde prata, men inga ord lämna våra munar på flera minuter.
- Vill du berätta nu, sa Bill efter vad som kändes som en evighets tystnad. jag nickade och andades tungt in och ut en gång innan jag började.
- Vart ska jag börja, sa jag och tänkte en stund.
- Ta från när det började, vi har tid på oss. Vi ska inte göra något på heladagen, sa han med en lugn röst.
- Okej, när jag var 4 år lämnade min riktiga pappa mig och mamma för någon rik affärskvinna, mamma började röka och supa mer och mer allt efter tiden gick. När jag var 6 år träffade hon min låsas pappa som abdopterade mig så jag skulle slippa vara utan en pappa, ibörjan var han jätte snälla och jag fick saker av honom helatiden, då viste jag inte att sakerna var stulna. När jag var 8 började mamma och "pappa" bråka väldigt mycke. så från när jag vart 8 har dom inte brytt sig om mig, aldrig firat mina födesledagar eller någon högtid överhuvudtaget, när jag var 9 började pappa slå mig, en tår ran ner för min kind och Bill som var helt chokad flyttade sig närmare mig för att trösta mig.
- Vad hämskt, fick han fram tillslut.
- Det är inte allt, sa jag mellan snyftningarna. Jag torka bort några tår och harklade mig så jag kunde fortsätta.
- Till en början var det bara något slag någon gång i veckan, mamma och "pappa" började bråka varje dag och slagen blev bara fler och fler. Mamma märkte så klart inte att han slog mig, eller rättare sagt hon blunda för det, jag fick ofta laga mat själv, om det fanns något hemma. Några veckor efter jag fyllt elva, bråkade dom helatiden, varje minut varje sekund. Under den tiden när dom bråka som mäst blev jag misshandlad av både, av "pappa" fysiskt och av mamma psykist. En dag när dom bråkat åkte mamma iväg och "pappa" var ensam kvar i huset med mig, han kom upp på mitt rumm och börja slå mig, han kasta först in mig i väggen och sen ner i sängen. Han kläde av mig och våldtog mig. jag var bara 12 år då. och så har det hållt på tills nu. När jag fylde 14 lärde jag mig att komma undan det mästa men det hände ändå alltid för eller senare. Nu när jag är 17 vet jag vad jag ska göra, jag ser dom olika signalerna som betyder olika saker. Det sista orden var knappt förståliga eftersom jag börja gråt. Bill sa inget, jag kunde se på hela honom hur chokad han var. Vi satt där ett tag tills det knackade på dörren och Toms röst hördes utanför.
- Vi ska gå och äta, ska ni följa med. Jag nickade och Bill reste sig up och gick mot dörren och öppnade men släppte inte in honom.
- Vi följer med men vänta några minuter bara. Tom måste ha sätt Bills chokade min föra han nickade bara och sa att dom väntade nere vid lobbyn på oss.
Jag gick in till badrummet för att skölja ansiktet med lite vatten för att får bort de röda runt ögonen, hjälpte inte så mycket men det var värt ett försök. Jag öppnade näsesären och rota runt efter min maskara, när jag hittatde den målade jag på ett lager på mina långa ögonfransar så jag inte skulle se ut som ett lik, tog upp solpudret och puderborsten som hade hamnat längst upp efter allt rotande, satte på lite puder på kindern. Jag la ner sakerna i näsesären och tittade mig i spegeln innan jag gick ut där ifrån. Bill satt på sängen och väntade.
- Ska vi gå ner? frågade han, jag nickade bara som svar. Vi gick ut från rummet och mot hissarna, jag tryckte på knappen och det tog bara några sekuder för hissen att komma, vi klev in i hissen och åkte ner under tystnad. När vi kom ner hade dom andra redan hitat ett ställa där vi skulle äta, det låg bara på andra sidan gatan så det gick fort att ta sig dit.