17:26:00
De bruna ögornas Hemlighet! Del 2, 3 och 4
Del 2.
Jag gick och satte mig brevid honom på den bruna smutsiga bänken. Han la snabbt det sivriga föremålet i fickan.
- Hej, sa jag och försökte få ögonkontakt med honom men han titta bara ner i marken.
- Hej, sa han väldigt tyst och försiktigt, efter en stunds tysnad.
- vad heter du? Han titta på mig och sucka och titta ner i marken igen, Jag höjde ögonbryna och reste mig upp och började gå mot där jag bor.
- Vänta. Jag stanna och vände mig om. ner för hans ögon rann en tår.
- Jag heter Bill, sa han och möte min blick. Jag gick tillbaka till bänken och satte mig på kanten som alltid.
- Fint namn, vad var det du hade i handen? det såg ut som han frös till is, han satt helt stilla och titta på mig med stora ögon, efter några minuter stirrande titta han ner i marken och skackade på huvudet.
- Du såg vad det var och varför bryr du dig ens? hans ben börja skaka av nervosetet. Jag reste på mig igen och gick snabbt där ifrån, jag tycker inte om personer som är griniga när man pratar med dom. Jag hade inte gåt så långt när jag gick in i någon som såg ut som Bill fast den här killen hade dreads och en stor tröja och stora byxor och en keps.
- Oj, ursäkt. sa han och log och försökte få ögonkontakt med mig
- Det är okej, sa jag men vände bort huvudet så han inte skulle så mina röda kinder.
- Har du sätt än kille med svarta kläder och svart hår? sa han och titta runt.
- Heter han Bill, Han titta på mig med en chokad blick
- Ja, vet du vem han är?
- Nej, jag tyckte han va söt så jag gick och satte mig bredvid honom i lekparken här på en av bänkarna, sa jag och peka mot där han satt, men han var inte kvar.
- Jag heter Tom och är Bills tvillingbror, vi har nyss flyttat hit, så vi känner ingen här så blev lite förvånad när du visste vad han hette, sa han och log men man kunde se att allt inte stod rätt till.
- Vad har hänt? jag såg att Bill hade något silvrikt i handen, det såg ut som ett rakblan, sa jag och en tår ran ner för hans kind.
- Jag och Bill bråka om en sak bara, han...
Del 3.
Mer säg han inte, rättare sagt han hann inte säga mer för Bill kom springade förbi mott det huset dom hade flyttat i, det låg på andra sidan lekparken från där vi stod, men man kunde inte gå rakt över lekplatsen, man var tvungen att gå runt nästan allt.för att komma till deras hus, det var liksom järnstängsel runt så inte så barnen från dagiset skulle rymma.
- BILL, skrck jag och börja gå mot honom. Han stanna och vände sig om, han smink hade runit ner för kinderna,
tårar från hans vakra bruna ögon ran och ran. Jag hörde fotsteg bakom mig, antgligen var det Tom som gick bakom mig.
Men så fel så fel, i nästa sekund låg jag på en en mans axel, han var stor och hade mycket muskler. några minuter senare satt jag i en svart bil med mörkt tonade rutor. Bilen stanade efter en timmes färd, eller det kändes som en timme i alla fall, Någon slängde upp billdörren och drog ut mig och...
Del 4.
Jag vakna upp av att både Tom och Bill skackade mig, vad hade hänt? vart var jag? hur länge hade jag vart borta? de var bara några av dom frågorna som snurrade runt i mitt huvud. Jag titta mig runt och insåg att jag var kvar vid lekplatsen där jag träffade Bill och Tom.
- Hur är det? vad hände? gjorde du illa dig? fråga Bill oroligt.
- Jag mår bra, sa jag och reste mig upp på fötter, det börja snurra i huvudet och jag ramla ner på marken och slog i rumpan.
- aj, det borde ha gjort ont. sa Tom och rekte fram sin hand eftersom han och Bill redan stod upp, motviligt tog jag hans hand, han hjälpte mig upp på fötter igen, Bill tog tag i mig i armen så gjorde även tom så att jag inte skulle rammla.
- Jag måste hem nu, kankse ses någon gång. jag gick så snabbt jag kunde där ifrån för att slipa deras frågor, det sytes att dom hade frågor dom ville fråga mig, dom var inte så duktiga att dölja det.
- Vad heter du? skreck Bill, jag stanna och vände mig om.
- Lisa, skeck jag och vända mig och börja gå igen.
- Ska vi träffas här imorgon typ vid 12, skrek Tom och titta på Bill och flina.
- okej, sa jag innan jag runda hörnet från lekparken, där frame skymta mitt hus. En tung suck kom från mina läppar och jag började gå långsamare och långsamare, jag ville verkligen inte hem. varje gång man kom hem blev allt så deppigt och gråt, mamma som springer runt och surar, pappa sitter bara i sofan med fjärkontrolen i ena handen och ölen i den handra och mina två små bröder som bara bråkar med varandra, dom är tvilingar och har presic börjat 1:an, dom tävlar ofta om vem som är bäst i skolan, men dom tävlar jämmt om allt och blir det alltid bråk när dom ska säga till mamma om vem som är bäst, egentligen bryr mamma sig inte om det hon har aldrig brytt sig om någon av oss fyra barn, jag har en store bror också som typ aldrig är hemma och jag vet seriöst inte vart han är. Nu stod jag framför den stora vita villan som är mitt hem, ni undrar sökert hur vi kan ha en stor vitt villa men det är så att när pappa inte är hemma så kännar han sjukt med mycket pengar och mamma med, men hon är i alla fall alltid hemma, så vi får mat på kvällarna. Jag öppna dörren och hör ur tvillingarna skricker på varandra uppe på sitt rum. jag suckar och slänger av mig skorna och går upp för den kalla stentrappen till mitt rum. Mitt rum var ganska stort, på väggarna hängde massa afficher påband jag tycker om, mitt i rummet mot väggen där balkongdörren är står en stor dubbelsäng med svarta sängkläder, för balkongdörren hängde ett svart drapperi och på andra sidan av dubbelsängen fans en dörr, där inne hängde alla min kläder, skor och smycken. jag hade även ett svart skrivbort med en svart bärbar dator på och en svart bokhyla som typ var tom, det
ända som fanns på hyllan var 5 böcker, några pokaler, cd-spelare och lite papper och tidningar. Jag hade presic laggt mig ner sängen när det knackar på dörren.
- Kom in, sa jag och satte mig upp, dörren öppnades sakta och där stod han, min pappa, jag undrar va fan han vill mig. Han gick in på rummet och satte sig på stolen som stod vid skrivbordet, han stälde ner sin öl på skrivbordet och tittade på mig. oh nej inte nu igen, va fan har jag gjort denna gången då tänkte jag och kröp längre upp i sängen, till slut satt jag med ryggen mot väggen. Han reser sig upp från stolen och går närmare sängen.